Y2K anlände utan några större problem, och metall rullade på precis som allt annat. Årets val är mestadels tungmetallveteraner med långa karriärer som hade mycket framgång. Här är vår lista över de bästa heavy metal-albumna som släpptes 2000.
Iron Maiden - 'Brave New World'
Efter att ha varit dominerande på 80-talet var Iron Maiden inte så framgångsrik på 90-talet. I årtiondet gick sångerskaren Bruce Dickinsons avgång, men när ett nytt decennium började återvända återvände han till Brave New World. Gitarristen Adrian Smith gick också med i bandet, och denna CD innehöll en trippel gitarrattack.
Maiden's sound återbesöker 80-talets glansdagar men hade också en modern punch och några episka spår. Dickinsons röst lät bättre än någonsin, och låtar som "Wicker Man" och "Blood Brothers" är höjdpunkter.
Halford - 'Resurrection'
Medan Iron Maidens vokalist återgick med sitt band skulle det gå några år till innan Rob Halford gick tillbaka till Judas Priest. Efter ett par utgåvor med Fight bildade han Halford. Resurrection var bandets debut och den starkare av deras två studioalbum.
Halfords sångförmåga är på full skärm när metallguden går från sång med lägre tonhöjd till hans varumärke med höga tonhöjder. Iron Maidens Bruce Dickinson duetter med Halford till låten "The One You Love To Hate", och det är väldigt coolt att höra två av de bästa metal sångare genom tiderna sjunga tillsammans.
Nevermore - "Dead Heart In A Dead World"
Deras CD-skiva Dreaming Neon Black från 1999 toppade min slutlista och Dead Heart In A Dead World var en annan enastående release. Gitarristen Tim Calvert lämnade bandet och lämnade Jeff Loomis som Nevermores ensamma gitarrist.
Han steg för tillfället, och Dead Heart In A Dead World innehåller några av hans bästa gitarrister. Progressiva och tunga, höjdpunkterna på albumet inkluderar "Inside Four Walls" och Nevermores coverversion av den klassiska Simon- och Garfunkel-låten "Sounds Of Silence."
In Flames - 'Clayman'
På 90-talet såg In Flames regelbundet ut på mina årliga "best of" -listor, och det fortsatte in på 2000-talet. Clayman var ett övergångsalbum. Den hade fortfarande den melodiska death metal-stilen i deras tidigare verk, men är också lite mer tillgängligt och fördjupade en förskjutning mot mainstream.
Låtskrivningen på albumet är stark, och några av de bästa spåren inkluderar "Only For The Weak", "Pinball Map" och titelspåret.
Hammerfall - 'Renegade'
Deras två första utgåvor gjorde mina "bästa av" -listor för 1997 och 1998, men Renegade markerar Hammerfalls högsta position hittills. Det var deras första album med trummisen Anders Johansson, och det svenska bandets power metal-stil utvecklades lite.
Deras låtskrivning förbättrades, med mer variation i tempor och några mycket starka krokar och kor. Från uptempo-låtar som "Keep The Flame Burning" till mellanslag "Destined For Glory" till balladen "Always Will Be", Hammerfall ger en väl avrundad insats.
Pantera - 'Reinventing The Steel'
Panteras bästa verk var i början av 90-talet, men de hade fortfarande gott om gas i tanken när de släppte vad som slutade vara deras sista studioalbum. Reinventing The Steel gjorde det bra kommersiellt och debuterade på nummer 4 på Billboard-albumlistorna.
Låtarna har Panteras patenterade groovy aggressivitet och en mängd fängslande riff. Phil Anselmos slitande sång och Dimebags alltid stellar gitarrarbete gör låtar som "Hellbound" och "Death Rattle" både benknäckande och minnesvärda.
Immortal - 'Damned In Black'
År 2000 var den norska black metal-scenen inte så stark som i början och mitten av 90-talet, men band som Immortal fortsatte att bära facklan. Damned In Black förbises ibland, eftersom det är inklämt av uppföljningen Sons Of Northern Darkness, som var Immortals sista album, och av den som kom före den, 1999: s At The Heart Of Winter.
Det har hårdheten i deras tidigare verk, men den förbättrade låtskrivningen av deras senare utgåvor. Det är en dödlig kombination av svart, thrash och death metal.
Cradle Of Filth - 'Midian'
Cradle Of Filths fjärde album såg ett par lineup-förändringar. Trommis Adrian Erlandsson och keyboardisten Martin Powell gick med i bandet. Midian fortsatte polarisationen av fans på grund av dess tillgänglighet.
Frodiga atmosfärer och orkestriska arrangemang betonar det symfoniska i symfonisk svartmetall, men det finns många hårda och extrema delar också. "Hennes spöke i dimman" är en höjdpunkt, tillsammans med det episka närmare "Tortured Soul Asylum."
Kronen - "Deathrace King"
Deathrace King var det andra albumet från Sveriges The Crown. Det är en extrem kombination av thrash och död som spelas i snabb hastighet. Kronan lyckas injicera krokar och melodier i deras intensiva stil, vilket skapar ett album som är både förvirrande och minnesvärt.
Några av de bästa låtarna på albumet inkluderar öppnaren "Deathexplosion", "Devil Gate Ride" och den långsammare men ändå kraftfulla "Vengeance."
Helloween - 'The Dark Ride'
Deras heydey var i slutet av 80-talet, men tyska strömmetaller Helloween var fortfarande mycket respektabla under 90-talet. Efter att 1999-albumet inte fick något bra svar återhämtade de sig med The Dark Ride. Det är lite mörkare än några av deras tidigare verk, men i power metal blir saker aldrig alltför hotfulla.
Helloween ökar också tyngden på den här. Det finns också gott om variation, från ballader till mörka mittempo-låtar till traditionella episka power metal-låtar.
